December månad

Ja, jag vet.. jag har inte skrivit på länge, men det är inte så konstigt om ni stannar till och tänker efter. Jag vet, jag vet, det är onaturligt och det gör ont. men försök. för min skull ^^

Jag har inget internet, och främsta anledningen: jag trodde inte att någon faktiskt läste min blogg, så jag brydde mig inte om att söka efter en dator med internet. Det kändes så onödigt. Men nu har Reine funnit det nödvändigt att dyka upp på Bokia för att kontrollera att jag lever. Jag tycker synd om karln. Ska han aldrig bli fri från konsekvenserna av att försökt vara en god lärare i gymnasiet och givit en chokladbit till en udda elev? Stackars karl.

Idag fick jag även en liten pik från Guu-chan att jag borde skriva mer på min blogg. eller.. pik och pik.
"*kram* Välkommen tillbaka till interverkligheten
Din blogg är död också. Ingen aning vad som händer med deg"

.. Jag saknar internet och den gammla sköna rpg tiden. Och vännerna. Jag hade vänner på den tiden. Nu har jag Elin och Monika. Även om vi sällan ses så vet vi ändå att vi har varandra. Annars.. hm.. well thats it.. Sen är det folket i valbo. Så mer eller mindre: My work is my life.. And I want another job, so -.-' Thats my life.. But atleast I GOT a job..

December.. yup.. min favorit månad.. or not.. Kin la fram ett förslag, han ville åka bort i jul och frågade om jag ville följa med. Jag skickade honom mitt schema och han tog aldrig upp det igen.. Jag är ledig lördag-tisdag. Sen är jag ledig den 17:e. Annars jobbar jag varenda dag fram till julafton. Även julafton. Dock fick jag inte nyår iår, vet inte varför men.. ahja.. Blir väll pengar ändå..
Kommer vara så otroligt trött. Har börjat fått ont i ryggen igen och vet knappt vad jag ska göra. Jag får ont när jag står. När jag sitter. När jag går, när jag ligger. Jag har ont när jag ligger i varmt bad och när jag ligger i sängen och ska sova. Inte särskillt avslappnad och inte särskillt lätt att sova.
Lite pluss är dock att vi verkar gå pluss i år. Mycket bättre än förra året, kunderna tror på den kommersiella julen igen. .. yeeeay.. 0.o

Inte så mycket mer att rapportera. Jag lever. jag blöder mindre. Har dock börjat få udda anfall som jag inte vet vad det är. Fick ett sist jag var hos elin. börjar rycka i hela kroppen. Det ger mig andnöd och gör mig inkapabel till att stå upp. Och efterråt har jag enormt ont i nacken.. -.-'

utöver det.. Lever


Kickikatt
Kickikant
Kickikanada - Tveksamt, men Fredrik envisas
kickikorrekt

En inblick i en assasination droid´s tankar.

"I think, therefore I am. I destroy, therefore I endure." ―IG-88A's final thoughts

Happy

Det krävs inte mycket för att göra mig lycklig.

Bara ge mig en ny värld.

Enough is enough

I´m sick of this.. -.- I mean it.. Enough is enough.

Make me better.. Take away the sickness in my mind.. Take away the pain from my body.
I´m so tired.

Om man dödar en människa - hur många människor dödar man då?
Om man räddar en människa - hur många människor räddar man då?
Min farfars far Martin var född år 1859 på Orust. Han fick åtta barn. De fick sammanlagt nio barn som fick sammanlagt 16 barn som hittills har fått ungefär 20 barn. Yngst i detta ögonblick är min dotter Hedvig. Hon är fyra månader.
En sommardag år 1864 får den femåriga Martin följa med sin pappa Samuel på en resa från hemmet i Mollösund till Uddevalla. Samuel seglar sin lilla fiskebåt - det här är långt före motorernas tid. Efter några timmar förtöjer de i en tom vik någonstans på östra Orust. På natten väcks de av röster. Båten kränger och de hör, som inifrån en trumma, de förstorade ljuden av steg på däck. Två rövare rycker upp luckan.
Enligt den hundratals gånger återberättade historien är rövarna beväpnade med knivar. Helt säkert är att en av dem bär skägg.
Min farfars farfar och min farfars far - Samuel och lille Martin - är på väg att rånmördas i en vik på östra Orust.
Då hoppar femåringen upp i famnen på den ene rövaren. Han drar honom i skägget. Rövaren står med kniven i handen och barnet om halsen. Kanske veknar han, han tvekar åtminstone. Sedan körs allting baklänges. De två rövarna kliver ur ruffen, klampar upp på däcket och lämnar båten. De grälar med dämpade röster. Martin ser sin pappa rusa upp och blixtsnabbt lossa förtöjningarna och skjuta ifrån. Samuel sätter segel och de stävar ut i mörkret.
Min farfars far kommer att leva i ytterligare nästan 89 år. Han kommer att bygga et hus vid havet. Han kommer att träffa Maria och gifta sig med henne. Han kommer att få silvermedalj för sina sillinläggningar vid den stora fiskeriutställningen i Köpenhamn år 1912. Han kommer att spela dragspel. Han kommer så småningom att fiska makrill med sina barnbarn, bland andra min far, vid det pålitliga stället alldeles vid Mollösunds fyr.
När jag en gång ska berätta den här historien för min dotter Hedvig måste jag göra det med största noggrannhet. Det känns på något märkligt vis som om ett enda felaktigt ord skulle kunna rubba handlingen och därmed hota min och hennes existens.


- Kristian Wedel


- Stycke ur boken Fred! 100 röster mot våld och krig
utgiven av Bokförlaget Max Ström