Tick tack

Om jag inte minns helt fel så har jag döpt ett blogginlägg till "tick tack" förut. Och om jag minns rätt så stod jag även då på jobbet utan varken kunder eller uppgifter. Butiks chefen hävdar att det alltid finns något att göra om man bara vill.
Yeah right. Inte när man är ensam i kassan. Jag har ringt på alla kundordrar, jag har städat bakom kassan och jag har gjort dom få uppgifter som skulle göras.
Man kan bara städa i hyllorna ett visst antal gånger innan det börjar se dumt ut. Utan kunder som stökar till finns det inget att göra.
Eller jo, visst finns det att göra. Men det är större projekt, saker man inte kan göra när man är ensam i butiken. Om man arbetar med sådant har man inte uppsyn över kassan, och att hoppa upp och ner som en jävla gräshoppa för att hålla utkik efter kunder gör att man ser otroligt korkad ut, inte får ett skit gjort och troligtvis stukar foten. Så, det finns inget att göra.

Jag började jobba klockan ett idag, blev ensam i butiken kvart över två och ska stå här till kl sex. .. .. utan något att göra. Och egentligen får man inte använda internet till något annat än att kolla upp böcker åt kunderna.. men wtf? Hur skenhelig får man bli? Vad är det meningen att man ska göra, utan något att göra?
-.-

Jag är så trött på det här. Har haft ledig vecka, men näst intill all tid har gått åt till att jag gått runt och mått dåligt. För att jag var ledig och inte drog in pengar, för att jag var ensam, för att tiden sprang för bi, för att jag borde göra något, för att jag borde träffa folk, för att jag borde hälsat på mina bröder, för att jag borde hälsat på mina brorsbarn, för att jag borde ta vara på tiden jag är ledig, för att jag borde söka nytt jobb, för att jag borde ha skaffat ett extra jobb för helger och ledig vecka (inte det lättaste att få jobb när man kan jobba några helgdagar, samt var fjärde vecka -.-), för att jag är allmänt dum i huvudet och allting resulterade i att jag inte gjorde någonting.
Jag gick och la mig vid tre av ren frustration för att jag inte visste vad jag skulle göra, somnade runt två, vaknade mellan sex och sju (även när jag inte blev väckt av fredrik) och så började skiten om igen. Det blir värre och värre för varje ledig vecka jag har. Var nog bara bra att jag jobbade hela förra perioden jag var ledig. men frågan är hur jag kommer klara mig på min semester? tre veckor i rad..

Seriöst vet jag inte vad fan jag ska göra med mig över huvud taget.
jag har sånna jävla upp och ner kurvor att jag fan får nån jävla mental whiplash snart. Ena dagen är jag på botten, nästa är jag längst upp.. tror jag. Sist jag var på tippen tillbringade jag över en timme med att bara känna efter. Jusst då, i den stunden, kunde jag inte förstå mina sår, mina nålar och brytblad kändes helt bisarra och kan kunde inte förstå att jag faktist mått dåligt.
men när jag suttit ett tag så upptäckte jag att jag inte mådde bra. Jag var egentligen inte glad. Jag var inte BRA. Jag mådde verkligen inte bra. Jag mådde bara inte dåligt. Det var så sjukt, och det tog ett bra tag innan jag förstod det. Det faktum att jag inte mådde rent och klart dåligt, fick mig att tro att jag mådde bra. det får mig att undra. Hur känns det att må bra? Hur?
Allt jag har är antingen mörker, tommhet eller brist på mörker.

Jag har upptäckt en till sak. jag har visst slutat äta igen. Jag behöver en matte eller husse.. Något som säger åt mig vad jag ska göra och när. Det vore enklare.
Det vore säkrare.

Hur känns det?