Bokinfo dagarna i Stenungsund dag 2

Det är nu andra dagen på Bokias bokinfo dagar nere i stenungsund och jag har precis återvänt till mitt och saras hotellrum efter att hållit de andra sällskap i väntan på maten.
Oh nej, mor jag behöver inte äta det där, och NEJ jag kommer inte få ont i magen om jag inte äter. Om jag ÄTER det däremot kommer jag att få problem. Det ska väll föreställa ett riktigt fint hotell med "fin" mat. Mat som smakar.. jag vet inte vad och som gör mig illamånde från första tuggan.
Maten vi fick till lunch idag gjorde mig illamående när jag smakade på det, och bara om jag tog lite av var del på gaffeln så kunde jag äta det för alla smaker slog ut varandra. Inte ens sara tyckte att det smakade gott. så det så.
Nej, varje gång dom kommer in med maten och jag får se vad det är så vill jag nästan gråta. Men hitills har jag tvingat mig att äta ändå. Vilket har resulterat i magont och illamående i flera timmar. Så jag står defenitivt över denna "middag".
Hade absolut fått mindre ont om jag ätit skräpmat på Donken eller liknande.

Och jag måste säga att jag är lite besvikna på mina kollegor här. både söndag och större delen av måndagen var jag "under cover" helt vanliga kläder, ingenting som stack ut eller gjorde att man såg min "läggning" för Goth kläder, och ÄNDÅ så märkte man en tydlig kyla från personerna här. Om jag inte själv jobbade på Bokia utan var helt ny till detta och sedan blev presenterad för de här människorna skulle jag kalla dom snobbiga. Enormt snobbiga. Igår var det bröllops middag och jag hade enkel svart klänning med en tunn tröja över. Det enda jag gjort till lite var att jag hade satt fast små röda hjärtan i ansiktet, från högra tinningen och lite ner mot käkbenet. Det var trotts allt Bröllops tema. Så var det så klart bordsplacering, så inte nog med att jag skulle få äta crappy mat jag skulle dessutom inte få sitta med någon jag kände utan med villt främmande människor. Jag tänkte: Jaha.. värre har jag varit med om.
När man kom fram till bordet där jag skulle sitta så var det knappt att man var värd en blick, kvinnan som satt brevid mig tog i hand och hälsade och jag gjorde så klart lika med alla, men det verkade inte vara något dom tänkt på själva. Så dom talade sinnsemellan och jag satt och såg över min axel ut över havet i brist på annat.
Det är svårt att föra samtal med människor som mer eller mindre demonstrativt vrider sig bort från en.
Sedan kom en kvinna och satte sig brevid mig, pressenterade sig som Lena och det syndes verkligen att hon noterade bristen på.. tja, vad ska man kalla det.. resekt? uppfostran? Intresse? Pick one.
Men hon började prata med mig, och sedan började hon prata lite med kvinnan brevid mig.
Sedan kom det fram att det var författarinnan Lena Einhorn, syster till den Einhorn som skrivit "Konsten att vara snäll", och då blev hon plötsligt väldigt intressant och folk började ställa frågor och grejer.

Jag kan här poängtera att jag tyckte att jag var väldigt, väldigt fin igår, trots att jag inte var "Gothad", och att jag absolut kommer köra samma experimentella sminkning igen och att jag nog kommer vilja ha kort på mig själv i dom kläderna och det sminket.
När jag får tillfälle till detta kommer jag lägga upp bilden här.

Och eftersom dom var oartiga när man var "vanliga" (vet inte om det har något att göra med att jag är runt 20-30 år yngre än dom) så tänkte jag att det var skit det samma. Så idag tog jag på mig skjorta, fluga, underkjol och fluffig kjol. Ni vet vilka kjolar jag menar, dom har kallats allt från Lolita till Punk. Jag föredral att kalla dom Frilly. ^^*
Sedan körde jag helt enkelt ett av guds budord. Eller det kanske det inte är, jag kan dom inte, men det står i bibeln i varje fall. (Tror jag)
"Öga för öga"
Dom sket i mig, så då skiter jag i dom. Fuck ´em.

Idag till middagen hade jag min långkjol, leopard korsett (dock mycket lätt smink och inget klistrat i ansiktet) samt ett pannsmycke. En söt liten fladdermus med stenar som hänger från den.
Det var faktiskt roligt att se att både Sara, Anki och till och med Annelee hade roligt åt folks reaktioner. Folk hajade verkligen till. Att haja till så det skriker lång väg KAN inte döljas genom att sedan genast vända bort blicken och börja tissla och tassla. Anki verkade ha mest roligt åt pojkarna som har programmet Lyx Fällan.

Så folk väl började sätta sig för middagen så ursäktade jag mig. Jag går hellre utan mat än stoppar i mig saker som har mycket stor risk att komma upp igen, samtidigt som jag blir utfryst av ett gäng medelålders människor som är så otroligt svenska att man faktiskt kan TA på deras rädsla för det ovanliga.