Det är märkligt hur det känns att sväva fram och tillbaka mellan sorg och tomhet.
En sorg som inte är min. Eller som har funnits här hela tiden.
I Tomheten kan man inte veta och aldrig undra. Man är. Allting är.
Jag saknar det när den är borta, när sorgen kommer tillbaka.
När jag är i Tomheten saknar jag inget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar