Knock, knock!
-Who´s there?
Bo
-Bo who?
-Crybaby!

Empty rooms

Sista timmen på jobbet. Finns egentligen inget att göra. Erica gick vid halv fyra så jag fick åtminstone sällskap fram tills dess vilket var trevligt. Även om hon är lite weird. Lite mer än lite också. Väldigt. Men men..

Står messt och väntar på att klockan ska ticka frammåt. Stänger sex, ska försöka komma iväg så tidigt som möjligt, direkt hem och hämta kissen och sen iväg till katthemmet med henne. Jag kommer säkert böla som bara den. Åh, jag hatar att gråta. Det har jag gjort allt för mycket. Men jag kommer sakna henne. Skönt att få det gjort nu när jag ska till mor och far dock. Kommer bara vara ensam i kväll och på söndag förmiddag sen är det ju fullt ös med djuren hos dom. Katter, hundar, hästar, höns och ägg. Alla ägg -.-'
Men men.. Usch.. Kommer sakna henne.. Jag får svårt att andas av henne, är konstant täppt i näsan pga pälsen hemma och den dåliga lufften på jobbet, hon hårar överallt och lyckas till och med håra ner kläderna som ligger i garderoben. Hon stör mig när jag ligger i badkaret. Hon tjatar om att få gå ut på balkongen. Hon ramlar ner i badkaret och klöser mig när hon desperat försöker komma upp. Hon jamar utan någon som hellst anledning. Hon äter upp mina chips. Hon krigar mot mina få blommor. Hon försöker ta upp hela sängen. . .
Hon kommer alltid och tittar till mig om jag ligger i badet för länge. Hon kommer och tittar till mig om jag vrider och vänder på mig när jag inte kan sova. Hon kommer och möter mig när jag kommer hem, oavsätt om jag varit på jobbet hela dagen eller bara ut med soporna. Hon kommer och håller mig sällskap om jag ser på film eller spelar. Hon håller mig sällskap i köket om jag lagar mat. Hon hoppar upp i sängen så hon kan ligga direkt bakom mig om jag sitter vid datorn. Hon hoppar upp i bokhyllan och tittar på när jag matar salamandrarna.

Jag kommer sakna henne. Både det bra och det dåliga. Nå, kanske inte all förbaskad kattpäls som ligger överallt. Men allt det andra. Att hon faktiskt låter mig bära henne nu. Att hon äntligen har börjat kurra när man gosar med henne (ibland).
Jag kommer sakna henne kollosalt mycket.

22/5

Ännu en kväll då man står på jobbet utan varsig kunder eller uppgifter. Skulle gentligen ha slutat klockan sex idag, men eftersom jag var ledig i går kände jag att jag kunde säga ja när Alee ville gå tidigare. Allt för pengar, inte sant?
Istället för att räkna får för att få tiden att gå står jag och räknar pengar. Spelar upp ljudet av fallande mynt i huvudet och räknar på. Alltid ett sätt att försöka räkna ut vad man får i lön.

Har haft kontakt med katthemmet nu, så i morgon ska jag lämna in min "lilla" Ringo.
Det är så rackans dumt egentligen. Hon tycker inte om andra katter, och så måste hon bli satt på katthemmet igen. Anledningen att jag tog na som fosterkatt var ju för att banta ner henne. Alla katter fick henne att stressäta så hon var jätte, jätte tjock och skulle få alla möjliga problem. Var lätt fixat dock. Också kommer dom kalla henne Missan igen -.- Eller, Missan6 som hon heter. Herregud, har dom ingen fantasi?
Har gjort allt jag kan för att försöka göra allergi-varningen bättre men det är en allt för liten lägenhet till en allt för päls-lossande katt. Det går helt enkelt inte. Jag kommer sakna henne som bara den, och jag kan inte skaffa något annat djur heller. Måste ju lämna bort henne eftersom jag började få allergi-känningar och om jag skulle ha kvar henne så skulle jag verkligen bli allergisk vilket betyder att jag ändå inte kan ha kvar henne. Det skulle även betyda att jag skulle få problem att vara ute hos mina föräldrar samt att jag aldrig skulle kunna ha katt. Om jag blir allergisk mot katt finns det alltid en risk att jag blir allergisk mot hundar eller hästar med. Och då kan jag absolut inte vara hos mina föräldrar, ha några djur eller ta över gården en vacker dag. Så det fanns inte så mycket att göra.
Tror jag kommer få svårt att vara själv. Vara utan människor klarar jag galant, för dom är ändå mest bara jobbiga. Jag är långt mer social än jag klarar av via jobbet, så hemma och på fritiden ska man väll ändå få slippa det? Men vad kan jag göra?
Först och främst kan jag inte ha något alls eftersom allergi-vad-det-nu-är lär få lägga sig. Jag kan inte ha hund pga mina arbetstider. Jag kan uppenbarligen inte ha katt i den lilla lägenheten. Fåglar går inte heller, det har jag testat och fick allergi besvär pga att dom dammar så in i norden i min lilla lägenhet. Har funderat på att skaffa reptil igen, men jag har inte plats för något terarium just nu.
Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag bara på en lösning: Större boende.
Någon som vill bidra?

Fick ett nytt anfall igår. Vet inte riktigt hur länge det varade. Ungefär en halvtimme som är borta ivarjefall. Fick ett litet när jag skulle sova också. Låg och grät och skakade. Stackars Ringo. Kattrackan begriper väll inte det där.

..tasukete.. .. I cant breath..

Tick tack

Om jag inte minns helt fel så har jag döpt ett blogginlägg till "tick tack" förut. Och om jag minns rätt så stod jag även då på jobbet utan varken kunder eller uppgifter. Butiks chefen hävdar att det alltid finns något att göra om man bara vill.
Yeah right. Inte när man är ensam i kassan. Jag har ringt på alla kundordrar, jag har städat bakom kassan och jag har gjort dom få uppgifter som skulle göras.
Man kan bara städa i hyllorna ett visst antal gånger innan det börjar se dumt ut. Utan kunder som stökar till finns det inget att göra.
Eller jo, visst finns det att göra. Men det är större projekt, saker man inte kan göra när man är ensam i butiken. Om man arbetar med sådant har man inte uppsyn över kassan, och att hoppa upp och ner som en jävla gräshoppa för att hålla utkik efter kunder gör att man ser otroligt korkad ut, inte får ett skit gjort och troligtvis stukar foten. Så, det finns inget att göra.

Jag började jobba klockan ett idag, blev ensam i butiken kvart över två och ska stå här till kl sex. .. .. utan något att göra. Och egentligen får man inte använda internet till något annat än att kolla upp böcker åt kunderna.. men wtf? Hur skenhelig får man bli? Vad är det meningen att man ska göra, utan något att göra?
-.-

Jag är så trött på det här. Har haft ledig vecka, men näst intill all tid har gått åt till att jag gått runt och mått dåligt. För att jag var ledig och inte drog in pengar, för att jag var ensam, för att tiden sprang för bi, för att jag borde göra något, för att jag borde träffa folk, för att jag borde hälsat på mina bröder, för att jag borde hälsat på mina brorsbarn, för att jag borde ta vara på tiden jag är ledig, för att jag borde söka nytt jobb, för att jag borde ha skaffat ett extra jobb för helger och ledig vecka (inte det lättaste att få jobb när man kan jobba några helgdagar, samt var fjärde vecka -.-), för att jag är allmänt dum i huvudet och allting resulterade i att jag inte gjorde någonting.
Jag gick och la mig vid tre av ren frustration för att jag inte visste vad jag skulle göra, somnade runt två, vaknade mellan sex och sju (även när jag inte blev väckt av fredrik) och så började skiten om igen. Det blir värre och värre för varje ledig vecka jag har. Var nog bara bra att jag jobbade hela förra perioden jag var ledig. men frågan är hur jag kommer klara mig på min semester? tre veckor i rad..

Seriöst vet jag inte vad fan jag ska göra med mig över huvud taget.
jag har sånna jävla upp och ner kurvor att jag fan får nån jävla mental whiplash snart. Ena dagen är jag på botten, nästa är jag längst upp.. tror jag. Sist jag var på tippen tillbringade jag över en timme med att bara känna efter. Jusst då, i den stunden, kunde jag inte förstå mina sår, mina nålar och brytblad kändes helt bisarra och kan kunde inte förstå att jag faktist mått dåligt.
men när jag suttit ett tag så upptäckte jag att jag inte mådde bra. Jag var egentligen inte glad. Jag var inte BRA. Jag mådde verkligen inte bra. Jag mådde bara inte dåligt. Det var så sjukt, och det tog ett bra tag innan jag förstod det. Det faktum att jag inte mådde rent och klart dåligt, fick mig att tro att jag mådde bra. det får mig att undra. Hur känns det att må bra? Hur?
Allt jag har är antingen mörker, tommhet eller brist på mörker.

Jag har upptäckt en till sak. jag har visst slutat äta igen. Jag behöver en matte eller husse.. Något som säger åt mig vad jag ska göra och när. Det vore enklare.
Det vore säkrare.

Hur känns det?